om rymden och livet deras röster svala flyktiga
ändå avspeglas deras olika karaktärer
funderingar livskraften däri allt levande
avsett integreras för överlevnad
klockan är bara barnet för den lilla lönnen
övertrött gråter den sig till sömns vill ha regn sol och gröna ängar
så jag kan breda ut mitt flor
mina rottrådar behöver näringsrik mylla
annars leker inte gräset i min skugga
utan allt det där tystnar fågelsången bland mina grenar
jag lämnar inga fingeravtryck till andra
enbart brutna revben, ett skelett kan inte föda något
inte ens mig själv