jag längtar snötyngda granar

månskens sällskapets värme 

din stjärnbild strålande ovan mitt huvud

----------------------------------------------------

det finns ingen lidelsefull förväntan

det är mest en plåga, att bli kvitt

mitt rop tycks mig främmande nu

Du var mig inga tvivel och jag är överbord

I vitt bländande månljus är vår värme, du kom till mig i skymningen

Jag drömde mig lycklig förgäves, jag kan inte trotsa en verklighet

tystnad

förvirrad

apatisk

Allt passerar revy som skiftningarna i en sprakande prisma

mina ögons ljus, du mitt älskade paradis

min ödesdigra lysande egendomlighet 

Din outsägliga grymhet, ditt svek, din feghet.

Dina otroligt vackra glädjerynkor

dina älskliga ögon

min egna brutala kamp

som att allt bara var ett skämt

en transport sträcka

en språngbräda 

flodmynningen mediterar över ett väsentligt nu

utan en destinations ort. Så har tiden redan gått.

Minnet sviker mig där, helt svart.

Det var tiden innan och tiden nu

Så lärdomen då? 

Mitt liv inbjuder till äventyrligheter

Jag tippar bakåt

en stjärnblixt i mina ögon och jag banar min väg genom trängseln

trycker mig fram. Kämpar, trycker, sliter, drar. Svettas. Går.

En Jean Darc som leder sin egna här, en Miss Planet

Massan drar  ihop allt kring händelsen Vår

Fram fram till främsta linjen 

Jag förstod aldrig? Situationens allvar. 

Jag var blind. Berusad av livet. 

Denna kvävande cirkel. 

Och därute glimmar ännu stjärnorna så vackert inatt.

De pressar sig strilande igenom som ett

fint papper med tusen nålstick i.

Jag ställer mig längst fram i ledet! Stjärnor i mina ögon

Allt jag känner är solen och den bländar mig inte. Det är natt. JAG ÄR. 

Jag är återigen stark som en stadig fura, bestämd och nollställd

och som jag kämpat mig fram för att återfå denna känsla,

denna förunderliga dag. Dag & Natt Natt & Dag igen.