du som sitter där med fötterna på stolen
framför den varma brasan
pysande i din självgodhet
att du inte skäms
ska du sätta dig till doms över andra
ty den som inte levt smärtan förstår den inte
men den som brustit många gånger
den är hudlös
skam över den som skadar den försvarslöse
och korsfäster godheten

men du ska veta att den som brustit
så många gånger har fått ett hjärta
som är starkare
brinner mer än andras
ty smärtan bryter ned våra skal
vi blir först hudlösa
men sedan blir vi oövervinneliga
För att våra hjärtan ska förmå brinna
måste vi även känna smärtan
och förstå den
vi kan inte föra den till våra läppar
och liksom spindeln plocka isär
suga näringen ur varje bit

Den kunskap du söker går inte att nå
om du bara ser dig själv, konsumerar andra