Och jag viskade i hennes öra: jag ska bara ut på promenad med herr Glasbit

Och vi dansade, vi dansade bara iväg, han och jag
Och visst blödde det lite, när alla abrupt fingrade på min hud
men vad spelade det för roll när hela min värld blev så förtrollande pärlemorvacker

Vi flög fram där
Bland de röda hallonbuskarna
Och barnen som var röda runt munnarna av att ha proppat sig fulla med fylliga saftiga hallon
Och där någonstans trivdes jag
Där någonstans ville jag stanna för alltid, i det genuina landet som nog skulle kallas paradiset

Och det måste väl ha varit där någonstans bland körsbärsträden och guldfiskdammarna
Som jag fann de sanna vännerna
De som var värda att förvaras i det djupaste av mitt hjärta
De som inte skrek på mig att mitt liv var underbart
Utan de som accepterade den missanpassade piktur som målat upp mitt liv

Men när solnedgången avtecknade sig likt en silhuett på den rosa midsommarnattshimmeln
Var drömmen om en värld så tilltalande bara en missvisande illusion
Och det var dags att vakna till den värld där jag borde köpa mig en skyddsdräkt
För att skydda mig mot min illvilliga mentalitet

Och jag viskade i hennes öra: nu vill jag höra slutet på sagan