Jag står och skäller
hårt och kallt
när våren lockar ljuset
på allt som du befallt
i det stora fadershuset

Jag står och skäller
som en retad hund
i sommarsolens hetta
för att du lämnar mig en stund
och gör mig ensam och bunden

Jag står och skäller
ynklig och svår
i höstens färgglada dungar
men veknar för allt jag får
av grannens glada ungar

Jag står och skäller
i ensamhet och raseri
under vinterns kalla stjärna
men skakar av eufori
för en Lucia med en tärna

Jag står och skäller
med en förlorad själ
när slutet kommer nära
nu vill jag väl och aldrig mer besvära
jag är här men var är mina kära