Jag vet vem jag är, jag har

känt mig länge nu.

Men när jag vaknar till en

ny dag så finns det så mycket

annat att förstå.

Då räcker inte allt jag vet

om mig för att förstå allt

som finns runt omkring.

Världen är en märklighet

med mäktiga platser och

utsikter. Vilka vill jag besöka

och hur ska jag komma dit?

Är jordens storheter mina att

besöka eller bör mina fötter

nöja sig med platsen där jag

slagit rot?

Jag har varit här och där och

jag vill hit och dit. Jag vill inte

såra jorden och jag vill inte

släppa taget om en dröm.

Världen är något fantastiskt

och vi människor är så många.

Jag har mött så många och

jag vill möta så många fler.

Jag vill vara rädd om jorden

och jag vill uppleva alltmer.

Ska jag följa livet i en dans

eller ska jag låta mig föras?

Det fantastiska med att fånga

hela livets charm och drunkna

i de skymningar  och gryningar

som välver sig likt gratisgåvor. 

Jag vill se dem överallt, i sanden

vid ett hav, högst upp på berget, 

på en solvarm klippa vid en sjö,

i länder som vibrerar med allt jag

möter för en första gång.

Jag vill allt det här utan att såra

jorden men jag antar att mina val

är så viktiga i sin försiktighet.

Summan är redan skriven i bläck