dygdernas topp.
  ropar evrika är chimerna som
Jag nådde ljuset
solen hade förstört mina ögon idag, det är tidigt på våren, exklusive vintern och lämnar efter sig en spektakulär höst.
ekorrar dansar för mig hoppar över trädgrenar, ekar.
hela varelsen definieras kring en okänd som alltid uttrycks med en annan symbol
med varje rörelse kom en revolution ut, som framdrog triumfen
raketer kastar sig in i likgiltiga planeter, på den blå himlen
vi når en allt mer komplex okunnighet och undersöker denna världs mörker
inneslutna i genomskinliga kvartsratten ökar osäkerheten oss
med varje kvadrat av himmelsängen
till den totala förmörkelsen.
i ett timglas öppet i båda ändarna är tiden på jorden tidsinställd.
vi leker i hus i form av romber och kuber
fristående från inferno geometri,
försöker behålla vår ortstypiska position
resultatet av tusenåriga förödelser
vårt DNA vrider sig spiralformigt. när vi dränker i badkaret med vatten vid rätt temperatur.

de fördomar som en gång antände kättarens önskemål
idag bränner vi bara våra egna övertygelser om odödlighet och kärlek.
vi har sex med alltmer mänskliga robotar
när vi blir mer och mer automatiserade
vi bygger cigarrer för cybergudar
och silikonpyramider för mumifierade Barbie-dockor resultatet av tusenåriga förödelser.