Sorgens mörka fjäril kom flygande

En gråkall vinterdag

När träden stod nakna i kylan

Ingen tröst finns att finna i ljuset

Det som kom och gick lika fort

Ingen tystnad och fridfullhet

Ty marken var hård och frusen 

Den mörka fjärilen flög med brustna vingar

Flög mera av envishet än av glädje 

Sökte en blomma som sedan länge vissnat

Så dystert kan livet te sig

En gråkall vinterdag 

När hoppet är ute om glädjen 

Och hjärtan har frusit till is