Till dig är tungt att skriva något lätt.
Du är ett tyngre slag av tidens plåga,
en slags problem, en obesvarad fråga.
Motivet mars är svårt för en sonett.

Du får ändå min hälsning som du är.
Vad skall man göra, när du ändå vaknat?
Du är ju ingen som man riktigt saknat.
Du är den börda som man ändå bär.

När du nu finns fast många du förtretar,
skall du min aktning få för dina kliv,
som Sisyfos, som uppför berget stretar

med bördan i sitt meningslösa liv.
Du är som människan som tröstlöst letar
ett svar i existensens tidsfördriv.