Som pärlemor glimrade seglen
fyllda av vind buktade de mot hoppets land
Land som aldrig hittades
Fångade i stiltjen drev vi omkring
galjonsbildens bröst speglade sig i vattnet
törsten spred sig i våra strupar.
Gud hjälpe oss arma sjömän
som seglar för sina liv
långt från hem och härd
Vind vind hjälp oss bort
för oss mot en horisont
som aldrig tycks ta slut
Våra röster hörs från havets djup
en sång som aldrig tar slut.