...sviker människan. Människor behandlar 'den senaste' faran 'på allas läppar', som något tillfälligt som skall gå över, inom något år, kanske redan till sommaren.
Och det är ju lovvärt, anser åtminstone Jörgen och Monika. Själv har de nog ingen mera säker teori om skeendet. De uttrycker sig i och för sig hyggligt svävande om 'det mesta', även om det är deras privata teorier.
En människa (Torsten) har dock hörts yttra något i stil med 'Detta är slutet', eller på engelska 'This is the end'. (Är inte det en sång i en film?) Titeln på en film verkar det vara i vilket fall.
Hur det än går med 'saker och ting', kan en ju undra över varför det där namnet 'på allas läppar' och som verkade hyggligt svenskt, har den saken 'pausats' en smula?
Miljön i sig har nog inte gjort det dock. Frågan är vad som 'utplånar' människans existens först. Finns det någon vadhållning om det? Säkert. Det är väl bara osäkert om det blir någon 'utbetalning' till 'vinnaren'.
Torsten tror dock att där kan finnas en vinnare. Men visst kommer väl 'människan' att hitta på något slags lösning på alla de möjliga problem som kan dyka upp? Som rubriken väl lyder,
'Hoppet sägs vara det sista som...' och det verkar ju i vilket fall förtröstansfullt. Även om det förefaller litet som att befinna sig i sluttande plan ombord på ett sjunkande skepp.
Rent psykologiskt är det i vilket fall intressant hur 'människorna' uppför sig.
Litet som de där sju stadierna när någon får besked om något som leder till sorg.
Förnekande och så vidare.
Om en hundra år sådär finns det säkert några som gräver upp en tidkapsel och undrar vad 'det där kan vara för en manick' och vad den skulle vara 'bra för'.
Nä, det finns nog hopp om livet i alla fall. Hur är det de brukar säga i nöjesbranschen? 'The show must go...'