När du förlitar på att smärta är temporärt
och tar tag i dina egna problem
istället för att försumma dig
genom att distrahera dig i andras.
Att vad du än går igenom i livet så ordnar det sig,
för att du har dig själv.
Inte bara förstår det intellektuellt,
utan också känner det.

När du ifrågasätter din vision
om det ideal du har byggt upp för dig själv,
för att uppskattas som tillräcklig.
En strävan så tung och långt bort
för att fånga ett syfte och bli fullständig.
När ditt mentala fängelse avdunstar dimridån
och du inser att du är fri.
Demaskera illusionen av att du inte räcker till.
Som du är, precis nu, i all enkelhet.
En längtan efter något, som du redan är -
fullständig.