Att hejda sig mitt i en mening,
ger förmodat läsaren/åhöraren
en undran i vad det var för
mening med det,
när det uppenbarligen måste
kommit någonting i vägen,
ungefär som ett hinder framför
en lastvagn med dynamit.

Om det i själva verket
var meningen
vet ingen i förväg,
hur synsk någon än må vara.

Det är som med livet,
outgrundligt !
och fyllt med hinder.

Det enda som hjälper,
är att köra över
ordens minfält,
och låta sig explodera,
för att invänta läsarens
eller åhörarens explosiva
reaktioner,
vilka kan vara minst sagt
lika explosiva,
och möjligen lika förödande.

*