Nästintill en fullföljd tanke, nära till en egen känsla, dansade dioder för mina ögon. Jag lät mig fångas in.

Våra vägar vävdes samman, där och då.
Nu flödar trådar, tusentals,
i intrikata mönster och paraderar våra nya gator
med tal, musik och skådespel.
Vi tjuter utav skratt tillsammans,
och känner bas och trummors hårda slag styra våra steg i massan.
Men jag kan inte riktigt se, vem det är som spelar.

Blicken flyr och dansen stannar.
Jag blir ensam kvar i tystnad och famlar efter tanken, känslan,
men de har gått vidare.
Förrådda, blev de brott till slut,
som vänner som aldrig fick komma till punkt.