Bleka solfingrar trevar 

över den sovande förslutna

ingen eld lyser genom det sköra skalet

ett tunt membran mellan liv och död

utan eld kvävs varje levande själ

Blir ett tomt rum av filten som kväver

vålnader vandrar rasslande kring

släpar sig fram med kedjorna

ingen förstod sig på vällukten 

som spred sig över stadens torg

även de försökte fånga den