I den trolska gryningen.
I min hand hon kurar ihop sig.
Ett ögonblick i livets natur.
Hon vilar.
Hon ser mig.
I hennes trygghet jag finner min egen.
Himlens pärlvita slöjmoln och vindens
magiska svalka.
Känner hennes drömmar, mäktiga som flamingon
som försvinner in i sin egen sagovärld.
Någongång mellan rosenblad och bergkristall
hon lämnar mig.
Men jag känner mig inte övergiven.
En tår av ödmjukhet och tacksamhet.
Jag sluter mina ögon och jag färdas över horisont och lagun.
Tills jag själv kryper ihop i kärlekens hand.
Jag ser in i dina ögon, din regnbågsaura.
Blick av stjärnor.
Natten då jag aldrig slutade älska.