Fröken Svensson insåg nyligen att en del människor kopplar ihop ett möjligt illa mående över ett eller annat missbruk, som att missbruket i sig skulle göra ens mående illa. Som exempelvis att dricka alkohol, röka eller se på våld, nakenhet eller vad människor gör med varandra och mot varandra. Där kan det vara fint om en kunde hålla isär något begreppen. Visst kan det vara ett missbruk i sig att se eller läsa detektivhistorier om våld, brott, mord, stöld och så vidare. Då är det själva bruket att se eller läsa detta som utlöser illa måendet. Medan ett mindre bruk och mer hållet på det viset att det ej leder till illa mående är 'okej'. Åtminstone i teorin. Men det är även vanligt att 'anpassa' sitt förhållningssätt till faktiska omständigheter. Som att drabbas av samvetskval i efterhand och tycka sig se 'sanningen' först då bruket har blitt ett som missbruk. För ett vanligt bruk, där brukaren inte har börjat missbruka än och inte heller börjat må illa än och därmed heller inte börjat få samvetskval än, så känns det rätt okej att 'bara göra'. Medan just överkonsumtion av något är just det som leder till missbruk, oavsett vad bruk och missbruk består i. Skillnaden mellan alkohol och knark brukar innebära att det går att dricka under en ganska lång tid innan effekten är skadlig, särskilt om ens drickande inte 'passerar en gräns'. Det går visserligen att knarka länge, innan det går över styr. Men det är skillnad på att röka sitt 'opium' och att gå direkt till 'grova droger', vilka brukar få en brukare att 'gå över gränsen' så gott som omedelbart. Vissa knarktyper ger omedelbar effekt och även omedelbara bestående men. Det vill säga att från den ena dagen vara brukare till att nästa dag omedelbart bli en missbrukare. Det måttliga bruket av något gör att det känns okej. Och missbruket kännetecknas av ett illa mående. Oavsett om det är en fysisk reaktion eller en mental. Den mentala reaktionen brukar ha med just samvetskval att göra. Ett mer fysiskt bruk som övergår till missbruk har även det en dos av samvetskval, i och för sig. När en människa sysslar med en sport som har med 'kontakt' med någon annans kropp att göra kan det uppstå skador, som i boxning eller i en lagsport av något slag. Medan exempelvis idrott där personen är och står själv för sina prestationer, det mera är skador på den delen av kroppen som inte involverar huvudet, oftast är vad det handlar om. I och för sig kan 'vem som helst' slå i huvudet under utövande av sin sport eller idrott. Medan det vanliga är någon slags förslitning för att med tiden förslitningar uppstår. Att här inte förekommer några fallbeskrivningar beror på att ämnet är för brett, för att något bruk eller missbruk (en sorts slitage) skall kunna som 'skräddarsys' för en enda sorts bruk och missbruk. Men det är sällan som saken i sig ställer till problem för en person, utan själva sättet att hantera saken. Som att köpa en istället för tio eller hundra. Som att 'göra' det bara ibland, eller 'jämt och samt'.
Överkonsumtion av vad det än må vara, leder från bruk till missbruk. I bara farten, så att säga. Så för att kunna hålla reda på vad en person har för sig är det kanske en god idé att börja skriva dagbok, prata med någon om saken. Istället för att omedelbart gå från brukare till missbrukare och sedan samvetskval och att hoppa från en hög höjd. Självmord kan i och för sig vara en permanent lösning, men möjligheten att 'lösa problemet' behöver inte vara att 'supa ihjäl sig' eller framkalla 'hjärtinfarkt'. Det kan gå att lösa saker utan att gå mer drastiskt tillväga. Ständigt får en höra talas om att människor har 'trillat dit' eller 'som mirakulöst' blivit räddade undan en 'hart när oundviklig död'.


(Texten har legat i utkast sedan 2019 08 14)