Tvenne amerikaner möttes på något vis,
särskilda från varann på ett kafé i Paris,
där satt de och inväntade solens gång,
okända för varandra för utan tvång,
i samspråk kom så plötsligt de två,
i förbrödring utan att uppbragt gå.
Eric yttrade sig först.
- Thomas har investerat.
Varpå den andre kunde ha frågat vem Thomas var.
Men istället frågade, precis som om de känt varandra
längre än några timmar.
- I en spritbutik?
- Nej, i en god affär.
Solen gick i moln bara fyrtio minuter senare.
Det föll ett stilla regn, sedan ringde telefonen och avbröt tangenternas sång mitt i historien. De tappade tråden och så fick det bli som det gick.




(Som du kan se av bilden, är den tagen för en tio år sedan ungefär och i ett centrum någonstans mellan Upplands Väsby och Arlanda.
Det slog mig som en god idé att ta en bild av en bekant vilken höll i en kamera och själv tog en bild av ett jag som höll i en kamera och...
en sorts rundgång i skeendet där och då.)