Ibland är det så vackert att jag kan få lust att omfamna alla jag ser
Uppåt och vidare in i landet där det mesta tycks dö ut bit för bit
Ödelagda skolor och övergivna gårdar
Kvar i nåt slags ingenting
Visionen de byggde på raseras nu av oss, och vi gör det bra
Ibland är det så vackert att jag nästan kan glömma min längtan ut
Något stort bakom arvet av det som skulle vara det genuina i landet
Det finns inte längre. Bara aningar kvar om hur det en gång var
Tar mig igenom spillrorna och ruinerna av det förgjorda arvet
Ibland är det så vackert att jag kan känna för att sälla mig till Er
Bryta upp kliva i och vara en av alla ni
Tröttsamt nu att vara ensam bland dem som släpper in bara så där
Fan vet vad som med kraft tvingar mig i isolation
Just nu hopplöst vackert i den svenska och önskade sommaren
Besitter en vetskap i att det mörka och kalla snart kommer brytande in
Utan varning övergår allt i något slags dödslik och ångerfull stillhet
Kan vara den mest ensamma av alla tider och jag är less på att var less