Nätterna i Paris öppnade gallret
släppte ut demoner och gengångare
ack dessa vita trottoarer
med Ciorans skugga längs
sömnlöshetens smärta
så olika Rasinaris gatubeläggning
fyllde ögonen med ett brännande ljus
dagarna väckte ångest
och insikt om genomfarten
från icke- varat till åter icke- varat
där dröm och subjekt
tillblivit ett gemensamt begrepp
för dessa är flackandet i döden
såsom i livet meningslöst bestående