Människa, människa du Superautomat, 

du vilsna lilla blunderapparat, 

när jag dig möter jag försöker att förstå 

i vetskap om 

att så här skall det inte fortgå. 

Hela världen är en stor bordell 

och du sitter där i din lilla cell 

dresserad till att sälja, köpa och konsumera 

känslor, tankar, människor, prylar med mera.  

Du inordnar dig störningsfritt i det sociala maskineriet 

och finner Dig i att fullständigt manipuleras 

i det allmänna taskspeleriet 

och relationen mellan dig och alla kamrater 

påminner närmast om relationen mellan automater. 

Du söker trygghet genom nära kontakt med hjorden 

och avviker inte från den 

varken i tankarna, gärningarna eller orden 

men hjorden är bara programmerade automater 

så där kan du inte någon trygghet få 

för automater kan varken älska, känna eller förstå. 

När du frigjort dig från hjorden och upphört  vara automat 

och förvandlat lycklig omedvetenhet och prat 

till verkliga känslor, visdom, medvetenhet och liv

då först är Du mogen för andra perspektiv.