Vit tystnad,
kristaller rasar från öppen himmel
gnisslande läderhudar vaggar i vinden
långsamt dödsbådande, iskallt
löven rasar mot skarens första lager
ljudlöst, dovt, ett långt fall
mullret från ett fjärran kullager
ekot är borta bara knarret från barken
avskalas inom meterradien
lavendelkvällar och vipors serenader
det knastrar i fotstegen
men jag ser ännu inget fagert
att vältra sig i värme, tystnad och reflektionen. Dags att släcka ner och avsluta dessa sista vintrar i dålig dager.