Redan medlem?
Logga in
Mitt väsen är tiden gång kände jag ingen ängslan inte heller nu vi formas i strid vi lever i lugn solen och månen lyser likväl utan dig utan din värme all tid är alltid ett lån de dagar vi andas
( men nog hade vi svävat saligt i morgonglöden) |
Nästa text
Föregående Songbird |