Det går inte att undgå barndomens prägel
Även om tidens gap slukar det mesta
Glömmer man aldrig
Hur man kände och mådde

Barnets sorg förblir den vuxnes sorg
Minnet det bleknar men själen glömmer aldrig


Jag ser tillbaka på det ibland ur barnaögon
Sörjer för den ensamhet ett litet liv fick uppleva
Höjer den vuxne som växte upp till en stark kvinna