Jag vill inte
vänja mig
vid ondskan.

Jag håller ögonen öppna för att se,
och jag ser, men jag vill inte se.

Vänder bort ansiktet.

Jag borde stå rak
när det onda visar sig.

Det här är inte rätt, vill jag skrika.
Men min stämma är så svag.

Jag mäktar inte med det

Jag vill inte att allt ont
ska skymma min blick.

Det goda kommer att svepa in ondskan
i sin värme och
göra den till bränsle för växande kärlek i världen.

Jag vill våga se.
Det goda.