Må barmhärtighetsstjärnan lysa
i mörkrets djupa vinternattssömn

Att somna in i sin kyla, mot
de av de steniga bergen, de
som tvivlade på dess kraftfulla röst.

Må vinden blåsa bortom
historiens tidvatten.
Att vakna för att trösta dess hopplöshet.

Se jorden skina och böja sig längs
horisontens kurvor, villigt
mot solen, mot ljuset ...

Att somna i mörkret av
mörker under trädens brusande grenar
under den ljusa himlens
stjärnor.

En stjärna föds. Ett nytt liv i
vinternatten har hittat hem.