vi är ingenting

vi är luftrummet av en tom tid

Livs slussar som står öppna

jag är den fuktiga morgondimman

som kommer och går

som lättar när solen tar sin dag 

jag brottas aldrig med mig själv 

för att få dig att se mig

för du var aldrig där när du tog dig förbi alla

mina universum, rakt igenom for du

allt medans jag stod helt still

så ödesmättat vackert och sorgligt

väntade

vände mig om

stog kvar

medans du bara susade förbi

 förevigt försent

förevigt inte i hjärtat

 drog min hand efter dig

sökte den 

men du försvann

in i intet

bortom solen