Jag gick gatan fram letade efter en adress,
Hade en beskrivning hur porten såg ut, men inte mer.
Där var den, stor och tung av ek, låst förstås.
Jag väntade länge, till sist kom det en man.
Vad väntar du på sade han, att få komma in förstås sade jag.
Vet du vad som är där inne sade han. Nej men har fått rådet att uppsöka porten och gå in.
Vad är ditt problem ? mitt problem är världens elände sade jag.
Han såg bekymrad ut, gillar du dig själv? nej svarade jag.
Då är det ingen ide du går in här, varför då?
det får du fundera ut själv sade han.
Jag vill ändå in. OK sade han och släppte in mig men skyll dig själv.
En massa människor som såg ut som skuggor promenerade till synes planlöst i den av murar inhägnade gården. En del mumlade ramsor om och om igen. En man i en vit rock kom skyndande. Du är väntad, välkommen sade han,
Jag är läkare här och vi skall ta väl hand om dig.
Tittade närmare på honom, han såg inte alls ut
som en läkare, snarare som en jesusfigur med långt hår
och insjunkna kinder.
Jag började få farhågor, vad var detta, borde inte vara här. Han såg min oro. Du behöver inte oroa dig vi kommer ta väl hand om dig sade han med ett leende som gjorde mig ännu oroligare. Följ med mig så får syster visa dig ditt rum.
Rummet var kalt med vitgrå väggar, en stol en säng och ett litet skrivbord. På sängen låg sjukhuskläder och tofflor.
Du får ta på dig sjukhuskläderna för här är inga privata kläder tillåtna sade hon.
Om de inte passar så säg till, men det är multistorlek könsneutrala och passar de flesta.
Jag blev alldeles förstummad, vad var detta, vad har jag gett mig in på. Så fort hon gått gick jag ut från rummet och följde korridoren till utgången. Dörren var låst, skakade förtvivlat på den, men det gick inte att rubba hur jag än försökte. Just då kom en av skuggorna och öppnade dörren och jag smet ut. Den gick tydligen att öppna utifrån men inte inifrån.
Skyndade mig över gården fram till ekdörren , men den var låst
Jag vände mig om och hörde syster ropa, kom tillbaka här kommer du inte ut du måste stanna här. Jag tittade mig förtvivlat omkring, en av skuggorna kom fram, hur står det till sade han med knarrig röst.
Han hade sjukhuskläder som var alldeles för stora pottklippt hår och stora öron.
Jag vill ut sade jag, det går inte det är omöjligt sade han med ett snett leende och förenade sig med de andra skuggorna på gården.
Gården var omringad av höga murar med taggtråd längst upp. Alla fönster var försedda med galler.
Jag gick till mitt rum alldeles uppskakad och började gråta. Syster kom in, såja sade hon tröstande din behandling börjar i morgon var inte orolig. Jag vill ju bara ha slut på allt elände snyftade jag, så ja det vill vi alla sade hon.
Ta det här, hon gav mig en liten bägare med en brun vätska, så sover du gott i natt.

Jag vaknade badande i svett. Vilken märklig dröm jag hade haft. Skyndade mig till jobbet. Hej sade jag till syster Inga som satt på kontoret, allt lugnt?
Jo allt har varit lugnt i natt, men vi fick in en flicka sent i går kväll hon ligger på femman och lider av kraftiga vanföreställningar och ångest. Hennes föräldrar kom in med henne. Vi tror att hon är suicid benägen.
Vilka vanföreställningar lider hon av frågade jag.
Hon yrar hela tiden om det måste bli slut på allt elände på jorden, fred och sånt. Behandlingen börjar så fort som Dr. Jansson kommer .
Jag gick in till femman, där låg hon liten och spröd med långt ljust hår över kudden. Hon var en exakt kopia av mig när jag var liten och sov fortfarande djupt av sedativen som syster Inga gett henne.
Jag gick ut ur rummet, satte mig på en stol alldeles matt,
måste byta jobb tänkte jag.