Jag kan inte låta bli att förundras 

Över hur lätt det är att falla 

Men inte handlöst utan skyddsnät 

Utan bara falla för vinden 

Förändras något om det är tankar 

Eller känslor som tränger igenom 

Glasrutan är smutsig av gamla drömmar 

De sitter fastkletade likt tuggat tuggummi

Och jag känner fortfarande känslan av fallet 

I min maggrop trots att jag står still på marken

Ögonen söker knoppar på de kala grenarna 

Och nästa gång molnen skänker naturen näring

Hoppas mitt hjärta att det är regn som faller

Diamanter av saltkorn bildas i ögonvrån 

Men det enda som faller är en önskan av längtan 

Efter det som själen saknar i tysthet