vad är det här? vad är det bra för?
du är svår att förstå sig på. snälla du, berätta för mig.
berätta på sättet bara du kan.
du och dina svåra ord gör det svårt att inte bli arg,
men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det. bara lite, lite.

du ville leva under tiden då människorna bar prickiga
klänningar och körde pampiga röda bilar.
du ville ha sommarnätter.
helst av allt ville du dansa till musiken från en vinyl-spelare.
du ville ha allt. allt förutom det dåliga, men det kunde du aldrig få.

du ville ha mig, på många olika sätt.
du sa att du ville ha mig dansandes i en lång vit klänning,
och jag blev helt stum.
du var så säker på din framtid. du var säker på oss.
jag visste ingenting. men jag visste att jag avgudade att få vara i din famn.

jag lugnades av tanken på att jag var den enda. den enda som du ville ha.
den enda som fick känna dina läppar emot mina.
jag vet att du ångrar det. jag vet att du ångrar att du druckit av din favoritdryck.
plötsligt var dina läppar mot hennes.

jag var för osäker för att bli arg. du vet hur konflikträdd jag är.
”det är okej, älskling”. sa jag och log stort med det där leendet jag hatar,
men som du älskar.