Vem är Du,
som mig kan döma?
Jag älskar en man,
man som jag är.
Mitt liv har jag alltid
försökt att gömma
Men ej funnit plats
att gömma det här.

Jag känner ett rus,
ett rus utav lycka
med den mannen jag älskar
och håller så kär.
För mig får alla
tänka och tycka.
Men dommen blir hård,
i den hårdaste svär.

Men jag är beredd
att dommarna skall döma.
Och ska inför skranket
dem svära;
att aldrig mer
försöka att gömma
mitt liv, som för mig
är en ära.

Men, vem är Du,
som mig kan döma,
och riktning
för mitt liv vill sätta?
Du vill inför andra,
min lycka gömma!
Så min fråga är;
Har Du hittat din rätta?


Jag fann den RÄTTE!