Som individualistiskt oliktänk-
ande betraktades de som ett in-
tellektuellt virus i förhållande
till normen där piska och morot
lät tygla och tämja övriga med-
borgares intellekt tänka i flock.
De gifte sig aldrig och fick aldrig
några barn (icke av myndigheter
kända i vart fall) de gick till pros-
tituerade, drack Absint och gled
omkring i ett filosofiskt töcken
bland likasinnade, ofta på "Club
des hasch-hischins"
De var bångstyriga och högröst-
ade som tog plats på den litterära
barrikaden för frispråklighet i
rättskrivningens tjänst ofta i ate-
istisk, nihillistisk och anarkistisk
anda.
Många av dem blev galna andra
mindre tokiga därav deras ökända
benämning "Poete maudit" som de
hemsökta förbannade däribland
Verlaine, Rabearivelo, Malarme,
Nerval, Baudelaire, Corbiere mfl.
En av dessa skulle bli ansvarig för
de mest omdiskuterade poetiska
blommor vars blomstring av mod-
ernismens idiom nådde inflytande
långt in i 1900-talets Lyriska flora
och dess dofter har fortsatt berusa
läsare långt efter milleniumskiftet.
*