Det förflutna söker mening i villkorslös kärlek.
Poeterna är förtjusta i sin intelligens och möter de unga först.
Av denna anledning säger de att ursprunget till hans söner presenteras för karma av gudarna.
De har inga klagomål på sina kroppar.
De spelar forskare i alla generationer.
Det finns kraft i handfogarna på lamellerna och i porerna på de spetsiga klorna.
Av denna anledning gör de skada i varje krigsplanering som går in på våld och primitivitet.
De riskerar allt för sin kärleks skull och ger inte upp sin kamp förrän i slutet.
De älskar också med katter under svåra förhållanden.
När så är fallet ger katter dem en inbjudan.
De är då universums manliga profil.
Om de förödmjukas går de vidare till krig.
Formalitet är deras religion.
Förtryckarna värderar bara konst och väljer sina fruar särskilt från sina egna stammar.
Sex och svek är avgörande för dem.
Antingen uppskattar de det bästa av allt eller så är de nöjda med det existerande och konstruerar en samtida framtid.
Stavarna följer fortfarande den homosexuella taxan på alla områden.
Därför är hans söner varmblodiga och jungfruliga.
När de ler är det kärlek som eftersträvas.
De älskar att ägna sig åt.
De väljer de snyggaste katterna först.
De vill gå och ha kul direkt.
Sedan volter de och korsar svansen.
Sedan böjer de sig ner och nynnar och följer önskan att bli utvald till kärlek.
Om man också litar på deras lojalitet kommer de omedelbart att överlämna sig åt sin lust.
När honorna kommer nära, kryper de ihop sig som fiskar och tittar i fjärran som om de mediterar.
De behöver lugn.
De inser aldrig att de är avundsjuka.
Detta är kanske den universella ordningen.