Bländad av smörblommor
och att samma dygn nyvaken vada runt i dimma.
Nattmörkret jagas bort av krigisk fågelsång,
när hunden kissar i björkskuggan.

Himlens färger känns fiktiva,
naturens egna instagramfilter.

Att trolla fram en eld,
i den slitna järnspisen.
Jag tänder ensamt ljus, besvärjer.

Det röda huset, fortet, skyddsmuren.
Att dela hemvist med övermodiga möss.

Dränkt i syren,
snubbla över gullviva.
Ny fästing på hundens hals att nypa bort.

Sommaren exploderar våldsamt,
savar ut sin pollen.
Fåglarna fortsätter kriga med sin sång
och jag vet att allt är som det ska.