Behöver jag verkligen säga ‘mera’?

Hade även föregångaren en föregångare?
Alla som (på) något vis bidragit till ‘konsten att…’,
har väl kunnat sägas vara just föregångare till…
o därför även ha lämnat bidrag till,
om än små som obetydliga bidrag till…?

Lämna gärna ‘genier’ ifred att tänka.
Även de vilka inte kunna anses vara
stora genier
kan behöva få ‘egen tid’.

- Menar du att jag kan få en hel timme,
egentligen fyrtio minuter.
Till att få förfoga över ‘som jag själv vill’?
- Ja.
- Då vill jag få bli lämnad ifred.
På min egen version av ’den öde ön’.

O

Årsmöte i solitära klubben.
Alla medlemmar i den sitter på varsin ö i skärgården.
De skickar brevduvor till varandra.

Telefonen är en styggelse.
Skrivmaskinen, färgbandet och papperet.
Det är väl ’gott nog’?

Om nu skrivande (skapande) är en sorts
tänkandets och känslans ’onani’,
att få simma, springa, cykla, rida, gå…
Foga ännu ett streck till ett första försök…

(Skall jag verkligen behöva förklara
‘allt’ i verkligheten för dig?)

O

Jag ‘kunde’ inte, jag visste inget,
eller i alla fall nästan inget,
om hur att göra,
jag bara såg andra göra,
sedan gjorde jag ‘min egen version’.

Med att hoppa, skutta, spela boll,
leka med kritor, penna, pensel och färger,
försöka att skriva behövde jag inte ens.
Jag hade läst ett par hundra böcker,
seriealbum och så bara ‘blev det något’,
bra redan på första försöket.

Som många människor skulle vilja kunna göra.
Bara sätta sig vid ett piano och spela
nära på felfritt redan första försöket.

Det enda jag gjorde,
var att känna friheten i
att ge efter för känslor,
'springa' helt enkelt.