kära myror vilka bördor ni bär till stacken och alla gör gemensam sak
ingen av er myror är någon solitär, många små tillsammans bär biljoner av mina barr längs stigen i era försök att täcka samtidens ruiner, akta så ni inte faller i bäcken jag har sett många av er art flyta iväg på ett blad ut mot floden
skogen suckar, slår sig på bröstet tankarna går fordom en del som över mina stigar vandrade föll i de gropar grävlingar grävt runt mina rötter, tiden är en flyktig vän kära myror ni har dåligt sikt där nere, men utsikten från toppen av min kära fura
ger insikter ända ut till rotspetsen