mitt i orkanens öga

fransad av vind står urträdet starkt

fast sommaren försvinner in i trädet

Vi lyfter i vinden som av andeväsen buren

så stiger stingande tankar

slingrar mot rymdblått liksom röken bleknar i skyn

solen lyser nära molnbergens toppar

och vardagens hjälte står på berget 

lagerkransad

Månljus flyter mellan våra händer

flätar samman då och nu till ljusets bro

mellan våra hjärtan