Sitter intill mitt fönster
ser cirkeln av ljus utanför
som en lykta i mörkret
En värld av virvlar, måsten fyller dagarna
strömmen av själar springer förbi
när vi är den extra handen
för att förstå nöden inom oss
vi lär oss då vi ser smärtans landskap
läser genom andras ögon
ser fingrarnas promenad över filten
rullstolen gungar förskrämt
av den skrälliga hostan
Hos många rabblar
läpparnas mantra omtanke
och kärlek till varandra
allt utplånas till vatten i minsta kurva

I dag vinns popularitet på nytt vis
för dem som vill leva
med streberjaget i vår nya tid
det är viktigare än någonsin
att vi ser varandra
i det minsta till det största

Den som missbrukar oss
kommer aldrig att nå sitt mål
men den som låter oss vara
vad vi är ämnade till
ska vi bära över gränserna
så den når sitt mål
men vi bär ingen skuld till att den
som färdas kommer fel
vår uppgift är att bära den trötte
och vilsne den som saknar väg
lika väl som glädjens
vi är alla vägar
och lika mycket värda
oavsett vad vi är
eller varit