Doktor Söderman var en rätt omtyckt person i den lilla köpingen. Han var känd för sina många infall, vilka kunde ta sig så många uttryck. Men då han fått veta att han äldsta syster gått och brutit nacken, då gick han och söp sig full. Han satt på sin egen veranda när han fick för sig att börja dricka. Det gick ett rykte om att han var nykterist, troligen för att han aldrig hade synts dricka offentligt. Det gick helt enkelt inga historier om honom som hade med rusdrycker att göra. Han var snäll mot alla människor, stora som små. Inte så där mesigt snäll, men i alla fall sådan att han ofta lät människor ha 'löpande räkning', det vill säga att de betalade till slut, bara inte just när de sökte hans hjälp. Han hade sina intressen förstås, som de flesta andra människor. Oavsett väder kunde den som hade vägarna förbi hans bostad, villan låg inte helt nära stranden utan mera 'mitt i', kunde höra svaga toner från litet olika instrument. Dels spelade han själv troligen, eftersom det stod en flygel i ett rum. Där fanns även ett dragspel, några munspel och en trumpet av något slag. Han brukade inte berätta om sin passion för musik, att läsa eller skriva, utan den som sökte hans sällskap bara antog att det var ett av hans intressen att spela på dessa instrument. Doktor Söderman var inte med i någon grupp som sysslade med musik och det var ingen som hade fått veta det heller, om den eller den besökaren ställt frågan. Ett samtal med honom kunde låta så här ungefär. Den gode doktorn fick ofta inleda samtalet med en besökare, som själv kunde vara en smula sparsmakad med sitt ärende.
- Vad fattas er idag?
Besökare kunde då svara exempelvis.
- Fattas?
- Vad söker ni för?
- Jag har ont i sidan ibland, mest på torsdagar efter lunch.
Det uppstod här en liten paus, medan doktorn inte verkade ha bråttom, utan bara syntes skriva något i ett block. Såvida han inte ritade några krumelurer förstås, emedan han var förtjust i att låta en eller annan penna färdas över en bit papper i något block.
- Vad händer på torsdagar?
- Herr Andersson brukar gå förbi och lyfta på hatten och fru Andersson, om hon är med, niger lätt.
- Med er själv, övar ni golf på er gräsmatta på torsdag förmiddag?
- Nej, jag är nere i källaren och tränar gymnastik.
- På det viset.
- Ja, och sedan vilar jag en stund, går och klär av mig och duschar, tar på mig andra kläder efter att ha torkat mig.
- Vad gör ni sedan?
- Jag brukar äta lunch med frugan.
- Gör det ont i sidan efter träningen, är det därför ni behöver vila något före duschandet?
- Nej.
- Vad menar ni med nej?
- Jag får ont i sidan först framåt två ungefär.
- Efter det att ni ätit lunch med er fru?
- Ja, efter att vi intagit några rätter, druckit några glas och så.
- Vad brukar maten bestå av, det är ju flera rätter säger ni.
- Först så är det soppa, ofta grönkålssoppa. Till soppan dricker vi vin.
- Och sedan?
- Sedan brukar vi kunna unna oss varsin smörgås utan ost. Till den dricker vi ett annat slags vin.
- Vidare?
- Sedan blir det kanske slottstek eller kanske gryta. Till det brukar vi dricka öl, gärna något finskt öl.
- Jaså, jo det låter ju höra sig.
- Eftersom det är lunch så blir det ingen paj eller så.
- Så ni kanske rundar av med kaffe då?
- Just så, en kopp kaffe. En slät kopp.
- Har ni grädde i såsen?
- Förlåt, nu hänger jag inte med?
- Till steken, jag antar att det bli potatis till, sås av något slag, kanske kokta grönsaker?
- Jaså till steken? Ja, jo, det har nog hänt.
- Det kanske inte borde få vara grädde i såsen.
- Det kan ni ha rätt i, det skall jag absolut tänka på.
- Det låter som en god idé. Vad gör ni efter kaffet?
- När vi druckit ur koppen och ätit bakelsen och kakorna till, då brukar vi sätta oss på verandan, om det är fint väder.

(Du som läst texten kanske undrar om det blir en sorts fortsättning, så en får veta vad det hela egentligen handlar om. Och det kan en ju verkligen undra, historien som påbörjades omkring 2019 på våren, verkar kunna vara möjlig att fortsätta. Men varför vänta till våren, även om träden ofta nog har en tendens att slå väl ut då...)