Trädet med många grenar
att vars medmänniska
kan ge hudlösa smärtor och glädje
det finns oräkneliga stigar som inte
ska eller får beträdas
om kan de ge svårläkta sår
vi är lika eller olika men blöder när kanter slipas
Ibland möter vi en sanning
vi inte väntar oss att finna
sluta aldrig att förundras
intolerans kan gömmas bland bladen
där frihetens vindar borde blåsa
och i taket stjärnorna tindra
så kommunikation kan flöda fritt
mellan människohjärtan

På den tiden fanns glädje
då kunde vi se korpens öga
lärde med tiden
solen tillåts aldrig lysa över de udda
förstår bättre den brinnande önskan
resa långt bort från en värld full av sand
där ingen friad går
enbart Gudfadern trots tyngd av mörker
den rättvisan får.
Kappvändaren vänder ständigt
vitt till svart på schackbrädet
koppen bräddad med intolerans.