Att skilja mellan femtio och nittio,
borde ju inte vara så svårt.

Ändå verkar det ibland bli fel
kopplat i hjärnan.

-

Konstnär, författare, artist.
Är väl inte blott utövare
av någon uttrycks-form?

Utan den som nog söker 'leva'
ekonomiskt på sitt 'göra'
sitt som väl driftiga jag.

Det vill säga se på det
som ett arbete, ej bara
ett utövande intresse?

-

Antikviteter är väl en sorts arbeten
i olika material,
vilka eventuella köpare brukar dela in
i olika kategorier.

Original, kopior, skräp.
Vad som skall vara tillhörigt de två första grupperna,
är stundom ämne för just diskussion.

Till kategorin 'skräp',
brukar vara en fråga om tid,
tycke och smak.

-

Även människor som ses på
av andra som sekunda,
kan se sig själv som just det,
kommande i andra hand.

Vad de är eller kanske borde vara,
bestäms av samtidens lagar och regler
samt människors godtycke.

-

Hånfulla människor kan gilla, samt falla,
för frestelsen att håna, men brukar själva
personligen ta illa vid sig,
om annan vågar sig på att svara 'elak fan'.

-

'Det finns inga förövare
bara människor som förövar'.

Bara att någon som tyckt sig ha åsikten'
skall ha uttryckt sig om specifika brott.

Samtidigt som det tycks göra gärningar
mera begripliga, samt de vilka utövar dem,
de är nog 'helt vanliga människor' ibland.

Få människor är något 'på heltid',
men det finns förstås undantag
från en sådan tänkt regel.

I det fall de ofta nog faller för frestelsen,
som uttrycks så väl ibland, att
'tillfället gör tjuven'.

Vi är i det fallet alla människor möjliga 'tjuvar'.
Bara att egenskaperna 'sover',
tills möjligheten och eller 'tråden brister' ut i handling.

Frågan är förstås var skulden ligger.
Någon har sagt, säkert första gången det sades,
att straffet inte främst straffar personen,
utan fast mera gärningen.
Bara att personen ifråga begick den.




-
(Överflödig o självklar förklaring.
Citat blir ofta ungefärliga,
minns illa hur orden riktigt fallit)
-