en del skriver med hjärtat i handen
tonen från den strängen
slår an ett vibrato
och sårskorpor rives av
ändå inte oberörd vill vara
och trampa över allt det svåra
skriva en platt kommentar
visst känns det svårt
vill den känslan spara
kunna höra rösten från såren

mera skrämmande höra
det bulnat onda i mitt öra
stenen mer levande än höghuset
utan endaste lampa tänd
men det finns de som lever
med ljusen tända
fast många ser dem inte
grymhet och intolerans
där egot gynnar enbart sitt
oavsett över vem den trampar
där tar orden slut
och knappt överlever

skriver i min ensamhet