"Varför är det så ont om Q?" är en barnbok som Hans Alfredson skrev på sextiotalet.

Frågan är även idag aktuell, fast på ett annat sätt. I alla fall om man funderar över Sverigedemokraternas attityd gentemot HBTQ-rörelsen. Detta parti har nämligen som policy att säga HBT och inte HBTQ. Anledningen påstår man vara att queer (som Q:et i HBTQ står för) skulle innefatta pedofili och nekrofili.

Detta är naturligtvis en genomtänkt strategi från SD:s sida. Man säger sig vara för HBT-personer (trots att man röstat nej till alla riksdagsförslag som skulle gynna denna grupp) samtidigt som man indirekt smutskastar hela HBTQ-rörelsen och misstänkliggör alla som använder uttrycken HBTQ och queer.

Dock torde varje förnuftigt tänkande person kunna utgå från att det är få HBTQ-aktivister, om några, som skulle ställa sig bakom och försvara kriminella handlingar som pedofili och nekrofili. Medvetenheten om det vidriga i sådana handlingar är självfallet lika stor i HBTQ-samhället som i samhället i övrigt. Och för de flesta betyder queer bara ifrågasättande av heteronormen.

Naturligtvis kan det kanske finnas en eller annan pedofil och eventuellt någon nekrofil som kallar sig queer. Precis som det kan finnas en eller annan pedofil och eventuellt någon nekrofil som kallar sig sverigedemokrat. Men att för den sakens skull misstänkliggöra tusentals sverigedemokrater och vägra använda partiets namn vore löjligt och lågt. Så det kommer jag inte att sänka mig till.