När Mange gick på högstadiet upptogs hela hans unga existens enbart av en sak, sex. Inte så att Mange hade en massa sex hela tiden, eller ens någonsin, det var bara det enda han tänkte på. Han mindes de första sexuella upplevelserna som bultningar från ett annat jag, intensiva knackningar på porten till den totala lyckan. Djupt inne i Manges hjärna, på det ställe där han lyckats förvara fasanfulla saker som inte gått att förtränga fanns dock ännu tidigare upplevelser av sexuell art. Det var svåra saker att ta till sig och han rös av skam när han närmade sig dessa tidiga sanningar. Hade han och Jocke verkligen gjort det där nere vid älven den sommarmorgonen, var det verkligen sant, eller var det en biologisk film som spelade honom ett spratt.

Mange var sju år och ägnade dagarna till att cykla så snabbt som möjligt runt kvarteret på sin orangea cykel med limpsadel. Han hade en stor röd vimpel som stack upp bak på cykeln, en livsfarlig hastighetsmätare och en horntuta på styret. Ibland brukade han klämma fast en bit kartong mot bakhjulets ekrar för att få det att låta som motorljud. Sommaren var varm och fuktig, nästan klibbig och det kliade på kroppen av gräs och smuts som fastnade på den varma huden. Mange var fri och oförstörd. Ville han ta av sig kläderna och cykla naken runt kvarteret gjorde han det. Han mindes hur skönt det hade känts att bara få ta av sig alla kläder och känna hur det varma solskenet tyckte om att möta hans nakenhet. Innerst inne kände han ändå att det var fel med nakenhet, att det inte var så man skulle vara, men det fanns en spänning som växte sig starkare och starkare i Mange, spänningen i det förbjudna, i det outforskade. Med ett barns oskuldsfullhet fortsatte Mange att rekognosera var denna spänning hade sin källa. Han märkte att könet blev styvt och hårt ibland och att han hade en längtan efter beröring. På något intuitivt och självklart sätt hade Mange och Jocke därför helt enkelt ägnat sig åt pre-sexuellt umgänge, utforskat varande och givit sig hän åt vad som kändes skönt och härligt. Det hände vid flera tillfällen och Mange kunde fortfarande, trots att han försökt gömma undan dessa minnen, erinra sig om känslan av ömsesidig tillfredsställelse. Mange visste redan då att detta som de hållit på med kallades för att böga och han tyckte det var skönt att böga. Han gillade att böga så mycket att han kände sig tvungen att förklara för mamma hur mycket han gillade att böga. Han ville berätta om vad han varit med om, om vad han hade upptäckt och hur otroligt skönt det var.

– Mamma, jag och Jocke brukar böga när vi leker ihop.

Där, i det ögonblicket han uttalade orden till sin mor försvann den första etappen av barndomen, lika snabbt som en flämtande högsommardag passerar i ett sommarlovstöcken. Mamma lät Mange förstå att det han och Jocke hade gjort var mycket fel och skamligt. Hon talade allvarligt till honom, på skarpen, och Mange förstod att det skulle gå honom illa om han fortsatte med sin hobby. Mamma pratade även med Jockes föräldrar i en allvarlig ton. De hade gemensamt gått över till Jockes föräldrar för att prata. Mange och Jocke fick inte höra vad som sades men de kunde ändå känna av den allvarliga stämningen och de förstod att det var de som var upphov till den dramatiska atmosfären. Deras blickar möttes som hastigast i lekrummet, tiden frös och Mange och Jocke kom intuitivt överens om att aldrig någonsin yppa ett enda ord till någon om vad som hänt.