inte är det mörkret
men när en endaste själ
behandlas som han vore icke önskvärd
Vem kan förstå hans lidande
får vandra i en korridor
bland dårar som tror honom illa
Och i detta mörker som de kallar livet
bär han fram sin självlysande själ
Vad är det för ett folk som ser ned
på en av sina odödliga så djupt
att de behandlar honom
som en paria?

I himlen står ett litet torp
som människor övergivit
därinne växer blommor vilt
de som vinden
från jorden rivit


Skrev denna med tanke på vägarna du måst gå
klokuggla <3