Den gamla gubben Holger hade

blivit bitter, butter, barsk, avundsjuk,

arrogant, cynisk, sarkastisk, högmodig, 

snål, självgod, allmänt nedlåtande,

godtycklig, hatisk, och allmänt bara

väldigt otrevlig mot allt och alla.

Hemtjänsten vägrade gå hem till

honom efter att han hade kastat 

hårda och trubbiga tingestar på 

dem, man ställde matkassarna 

utanför hans dörr. Den enda som

kunde med gubben Holger var 

hans katt Simon. Varken Gud 

eller djävulen orkade med den

gamla sturige och outhärdliga

karlfan till gubbe och änglarna 

grät svavelsyra. Chefen på det 

famösa äldreboendet Gula änkan

gick på whiskey och rohypnol och

hela jordklotet svajade i en blytung 

känsla av förtvivlad sorg och 

en skuld som bara kunde 

betalas genom svindyra 

julklappar och ett promiskuöst 

sexliv som var det enda som 

kunde fylla det skrikande

svarta hålet i bröstet. 

Karl-Bertil Jonsson skapade en 

outhärdlig ångest i hemmen. 

Kärlek och solidaritet är inte 

nyttigt. Den buttre gamla gubben 

Holger dog knall och fall lagom 

till att hatet mot honom hade 

mojnat och hans katt Simon 

låg i hans famn och spann. 

Det blev direkt från krematoriet 

till minneslunden, absolut 

ingen begravning. I himmelriket 

stod Jesus och omfamnade Holger 

som blev så paff att han började 

storböla. Man spelade ABBA och 

livet smaksde harmoni och glädje.