...när flickan skulle ta sig en dusch där mitt på blanka eftermiddagen. Hon undrade över om hon skulle försöka kommunicera med den. Men trots att humlor väl inte skall kunna flyga, den tycktes vilja trotsa denna tro hos människor. Flickan valde att öppna bad rums fönstret och söka förmå insekten att leta sig ut i friheten. Hon hade redan stängt dörren bakom sig och såg att speglen inte var riktigt som rengjord. Medan hon sedan steg in i duschen och slöt draperiet för öppningen, hon såg efter på kanten om det fanns rätt flaskor av skilda slag på den. Sedan tvättade hon sig litet här och var, använde innehållet i två av flaskorna, den ena efter den andra och sökte sig på att sjunga en smula för sig själv. Först blev det 'Ack Värmeland du sköna' och sedan någon barnvisa om vatten. Då hon stängt av vattnet grep hon efter en handduk att torka sig med och upptäckte till sin förvåning att hon bara fick fatt i en av de mindre. Någon av de större hade hon visst glömt att ta en ny av och hänga på sin krok. Nåja, tänkte hon nog och det fick räcka så länge med två halvstora. Fönstret lät hon stå öppet, för att släppa ut ångan, om det nu fanns någon rest av den kvar. Det var ju ändå sommar och för fönstret var ju galler så inbrott blev det kanske inte utrymme till. Men det flygfä som fanns i badrummet, om det ännu inte funnit för gott att flyga ut, kunde göra detta ännu. Hur vattenånga skulle kunna påverka en insekt visste hon inte, men hur det nu än var med det så torkade hon sig själv utan att vidare stort bry sig om annat. Så fick hon en melodi i huvudet, hon inte visste om orden till, så kom där ett ord flygande genom luften och tog sig in i huvudet hennes, genom den ena näsborren kanske. Vilket ord, var kom det ifrån, lagom långt och kort det samtidigt var nog. 'Bergamott', som påminde henne så om te, det kunde vara gott med en kopp hett, trots värmen utanför huset. Den ena handduken var tegelröd, den använde hon att torka kroppen med. Den andra gick i tegelgult, den fick duga till att gnugga sig i huvudet med. Den skulle nog inte ta med sig så mycket av hennes tankar eller ens hår. Det som ändå skulle kunna betraktas som 'dagens skörd', hade nog fallit i så fall i duschen. Där hon gnuggat det rätt omständligt. När hon så svept in sig i en morgonrock och knutit skärpet runt livet, gick hon via den lilla delen av hallen som gick över i köket där hon lät den ena foten stega sig väg och så följde den andra snällt efter. Hon gnolade muntert melodin och uttalade det enda ordet, om och om igen, lät det följa melodin i dess svängar och krökar. Den tjänade även till att fortsätta på hennes så för stunden goda humör. Hon kände sig glad, lättsam och ren, befriad rent av och hällde kallt vatten i kokaren. Hon tyckte det var skönt med ett kärl som kunde koka henne vatten till litet av varje, som te, kaffe, potatismos eller till något kokkärl att ställa på spisen.