Att bli mordhotad om och om igen
är verkligen en smula tröttsamt.
Inte för att en katt sägs ha blott nio liv.
Utan för att rädsla och skräck utnyttjas

även av människor som inte till mera
vardags brukar vara hotfulla, eller ens
ha som fritids syssla att ta livet av,
mörda sina medmänniskor.

Det måste väl ändå sägas vara fusk ändå.
Även en klart lidande människa kan börja
längta efter befrielsen,
och då skulle ju döden,

till och med den,
kunna kännas som en genväg till paradiset.
Den som verkligen har för vana
att ta livet av andra människor

bör väl inte ens behöva hota?
En del människor verkar ha som sport
att mörda andra människor.
Ändå kan en sådan människa klaga över

att få allt från parkeringsböter
till att bara inte få 'gå före i kön',
då det är väl ett sådant där 'akut läge'.
Så att säga, själv bli utsatt för 'orättvisan'.

Hur tänker den individen annars där?
Den människan har bara ett liv?
Men det står ju ändå jämt och samt 'på spel'.
Händer det just mig något illa. Då vet ni.

Det är helt enkelt grannens fel
om tåget/flyget är försenat, inställsamt...
...ler och lovar guld och gröna ängar.
Droskan 'livet', waits for no one, i England.