Barnet i mig har hängt sig i parken
Kedjan från gungan stramar runt halsen
Min spegelbild skamsen
Pistolen mot tinningen, finna tystnad i mynningen
För sådan är natten nu kommen, som håller gryningen fången

Stressen håller mig fängslad
Vill inte längre känna mig pressad
Sängdags och jag svettas
På natten känner jag mig jäktad, det är sällan nån sämja
Inget är lagat det är bara tejpat
Om du är min kvinna så är du änka
För jag är som död, mördad av ängslan
Min frihet är häktad
Sinnesron borstad och streckad
Livet är äkta, men hinner inte känna det mesta

Djävulen är hungrig
Ensamheten har frodats och vuxit
guldigt vatten och snö är det enda som runnit
I mina ådror så tjockt att det brustit
Tomma blickar över flaskor vi druckit
Trott att jag segrat, trott att jag vunnit
Tills jag inser hur lågt vi har sjunkit
Fyllehunden snurrig, herr Ågren är tungsint
O jag inser att det är med dem två jag suttit
Visst är de lustigt?

Flera dygn gått utan att jag sover
I den takten jag åker, lär jag landa på månen
Svävar man högt så faller man så lätt
Kan inte kvitta Mina inre demoner
hur hårt än, jag slår dem, ingen idé att va hårdhänt
Spårlöst spårad, kan inte stanna på spåret
Om ja krockar är jag längst fram i tåget

En tiggares bön, en krigares död
En skugga med skam och skuld
Marionett, gör en piruett
I djävulens fjäderspets dansar jag balett
Svalt min stolthet och satt den i halsen
Pennan skållhet, helt borta på substanser
Liemannen klappar mig, i min hand en laddad med
En kula med mitt namn på den, är helt laddad med

Valsen är förd, och takten är hörd
Blatten är död och natten är röd