Såg en trädgård i blom
där doftade varje blomma
fåglar spred hjärtats rikedom
himmel och hav hade samma ton
och spröda fingerben
över lutans strängar spelade
i detta land var natten rofylld
och varje somnade till
fågelsång och blomdoft
silvermåne själv var en trägen gäst
andades mörker ut och ljus in
vandrade därpå sin ban
med stillnat sinne

Vi finner dem vid vägkanten
en del anspråkslösa
andra yppiga och slösar
alla lika värdefulla ändå
liksom människor i alltet